Jag tycker verkligen om luciatraditionen. I Göteborg i december går solen upp strax före nio och den går ner igen vid tre… Däremellan är det ofta grått och trist. Så man längtar verkligen rejält efter ljus. I radion berättade de att i Växjö i Småland hade de haft tre (!) timmars solsken under november. Oj, vad tungt. I Kiruna har de ingen dag alls i december, bara natt. Så man kan verkligen förstå att vi svenskar behöver ett litet hoppets ljus i mitten av december. Tack Lucia för att du sprider ljus.

Här är dikten som vår Lucia läser för oss varje år:

Jag hälsar Er alla som förr mången gång,
med ljus i min krona
med stämningsfull sång
jag kommer när mörkast det är här i Norden
när allt synes dött och förfruset på jorden.
Lucia symbol för det ljuset vill vara
som kommer från ovan, det evigt klara,
som lysa och värna vill och allt göra väl.
Jag hälsar Er alla som förr mången gång,
med ljus i min krona
med stämningsfull sång

Här är översättningen också:

Ich grüße euch alle, wie früher schon oft,
mit Licht in meiner Krone
mit stimmungsvollem Gesang.
Ich komme, wenn es im Norden am dunkelsten ist,
wenn alles wie tot und erfroren auf der Erde erscheint.
Lucia ein Symbol für das Licht sein will,
das Licht, das von oben kommt, das ewig klare,
das leuchten und wärmen will und alles gut machen will.
Ich grüße euch alle, wie früher schon oft,
mit Licht in meiner Krone
mit stimmungsvollem Gesang.

Idag är det Lucia-dagen. Då kommer lucia tillsammans med sina tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgummor och gubbar. I alla skolor och lekskolor marscherar barnen i sina fina vita linnen eller röd tomtedräkter eller kanske bruna pepparkakskläder. De sjunger traditionella lucia- och julvisor. Det här görs för att sprida hopp om att ljuset/solen snart kommer tillbaka. Dessutom bjuder lucia på kaffe, pepparkakor, lussebullar och kanske lite glögg.

Lucia och hennes följe vill sprida ljus och hopp. Så på de flesta sjukhus och äldreboenden dyker det också upp ett luciatåg för att glädja dem som verkligen kan behöva det. En fin tradition!

När jag var fem år lussade jag (var jag lucia) för alla grannar på gatan. Det tyckte både de och jag var kul. Även om sången var lite mager med bara en liten späd röst… Nuförtiden firar vi lucia med svenska skolan Rhein-Neckar. Det är kul att se hur glada och fina alla barnen är när de tågar fram i sina fina kläder med ljus i händerna.